Rektor Asun Gómez

Alberto och Maritxel

Utbyte med El Campello i Spanien:
(17-26 november 2007)

Vi elever som fick en möjlighet att bo hos en familj i El Campello i samband med utbytet i Fribergaskolan är ytterst tacksamma. Våra upplevelser nere i Spanien kommer för alltid vara ett minne för oss. Trots våra skillnader ur den kulturella synvinkeln, kom vi alla väldigt bra överens med våra spanska vänner. Detta utbyte har gett oss en chans att utveckla våra språkfärdigheter men också att kunna lära oss om hur man lever i El Campello och att kunna dela med oss med hur vi i Sverige, Danderyd lever. Det har lärt oss att förstå att det alla inte har det så bra som vi i Danderyd.

Så klart så var kanske en av anledningarna till att man började på Fribergaskolan, dessa utbyten som man hörde talas om. Att bo hos en familj i Spanien, Frankrike eller Tyskland lockar en 12-åring. Det är dessa utbyten som gör att man kanske lägger till det där lilla extra i de spanska studierna för att förstå så mycket som möjligt när man väl är på plats i Spanien i årskurs 9.

Men det tar några dagar innan det spanska språket sätter sig i hjärnan när man är Spanien. Den första dagen är nog de flesta nervösa och spända inför att i över huvudtaget säga ”hola” när man stiger av flygplanet. Denna press att föröka komma ihåg allting som man har lärt sig på fyra respektive ett år är väldigt stor. Faktum är att det är halt omöjligt oss att komma ihåg allting. Men samtidigt används inte alla orden som vi lärt oss dagligen i El Campello. De första dagarna är det också naturligt att man får så kallat ”hjärnsläpp” när man ska försöka formulera en mening på spanska. Det är väldigt frustrerande att inte komma på ett ord, därför kan det vara väldigt bra att ha med sig en liten ordbok eller någonting liknande till Spanien.

Spanjorerna tycker att det är väldigt roligt varje gång någon tar upp en ordbok, men det är vi som tjänar på det. Hellre att veta ordet och bli skrattad åt i en minut än att fortsätta hela resan och undra över vad ”bläckpenna” hette.

Ibland undrar jag inte om spanjorerna också borde inhandla en ordbok. Fast den skulle heta, spansk-engelskt lexikon. Det skulle faktiskt underlätta för oss om vi fick skratta lite åt spanjorerna också, för engelska är inte ett av deras starka ämnen, hehe. Men samtidigt får vi inte glömma att det är vi som är där för att lära oss spanska.

Egentligen finns det ingen anledning till att känna nervositet över huvud taget för att de spanska familjer har varit inget annat än supertrevliga under alla år som utbytena har förekommit. Familjerna har tagit emot oss svenska elever med öppna armar och gött upp våra klena svenska kroppar med ordentlig spansk mat! Familjerna är så omtänksamma och tar hand om oss så att vi känner oss som en blandning av en gäst och deras egna barn.

Skillnaderna från det svenska till det spanska livet är stora. Dels har vi all den nya maten som serveras på borden i Spanien och nya olika tider för att äta och gå i skolan m.m.

Som tips kan jag säga att när det gäller maten, smaka på så mycket som möjligt! Det utvecklar era smaklökar och ofta så är det gott! Det gäller också att de svenska eleverna anpassar sig efter deras familjers liv.

När man är i Spanien är det den familjen man bor hos som bestämmer över en. Oftast är det inget problem. Det man måste tänka på inom familjen är att man alltid ska säga tack. Det används inte så mycket av barnen i Spanien upptäckte flera av oss svenskar.

På kvällarna i El Campello träffades ofta alla svenskar och spanjorer för att umgås eller hitta på något att göra. I El Campello finns det t.ex. en stor idrottshall där spanjorerna gillar att sitta och träffa kompisar. Det finns också ett antal mysiga caféer och en biljardlokal. Spanjorerna är väldigt roliga att umgås med och de är väldigt snälla. Snabbt skapar man sig ett antal gemensamma skämt. Det är roligt att se hur alla kommer överens och att trots att vi bor i helt olika länder så är vi alla 15 år och tycker om ungefär samma saker. Jag börjar tro att vi 15 i hela världen har ett internationellt språk som alla i vår ålder förstår.

Två helger hade vi också ett litet party hemma hos en av spanjorerna. Då hade vi trevligt med lite spansk musik, tilltugg och såklart människor med underbara personligheter.

Museer tycker vi att man ska gå på. Även fast det låter trist att gå runt på ett museum så var de flesta väldigt lärorika! Att vi besöker stadens museum och andra museum visar också att vi tar hänsyn till den staden vi är i och inte bara vill skaffa kompisar. Det ger ett bra intryck för de spanska lärarna och viktiga personer i staden. Och visst lärde vi oss att El Campello lurar på riktigt intressanta fakta!

Guernica utanför skolan Enric Valor

En sak som vi tycker att man borde tänka på är att man ska ”bryta isen” mellan spanjorerna och svenskarna så fort som möjligt så att alla kan umgås tillsammans så att det inte blir två gruppen, en av svenskar och en av spanjorer. Det är så mycket roligare och mer givande om man umgås med alla och lär känna alla. Alla som var med i utbytet till El Campello hade någonting att tillföra till gruppen så att vi skulle bli de bra vännerna som vi blev. Man ska bjuda på sig själv!

Elever från skolan i San Juan. Chicos o chicas

San Juan, quieren chicas                           San Juan quieren chicos

Som slutsats kan vi bara uppmuntra de kommande niorna att anmäla sig till resan till Spanien. Ni kommer få vänner för livet och ha roligt.

Vi tror att ni kommer utvecklas inom språket och lära er att förstå denna kultur och uppskatta den!

/Hälsningar från hela svenska El Campello gänget!

  
Bella och Nacho                                       

Våra killar förlorade med 4-1

Flickorna vann 1-0 Jaqui, Federika, Freja, Emma, Bella, Hanna, Fanny

Våra elever lyssnar på fysik läraren

 
Fanny, Jacqui och Gustav på "playa"

Paella till 80 personner. Gracias Campello!...

 
Bella och Simon