Karin Hydling, bitr.rektor
var närvarande på vårt
10 års jubileum i
El Campello. Tack Karin!

Rosa Maria Dahlin,
alltid lika glad!
Tack älskade
"mamma" för all
din hjälp under
alla dessa år!

En nöjd och belåten
Cecilia efter den stora
Gala föreställningen inför
700 jublande spanjorer
i El Campello. Tack Ceci!

Niklas med sina coola
RayBan brillor.
Tack "Don" Nicolaso!

Asunción Gómez,
rektor i "Enric Valor"
i El Campello.

Miguel Angel Esteve,
rektor i "Garcia Berlanga"
i San Juan.

Noelia Rubio Canales,
engelsklärare i San Juan.
Ansvarig för årets
utbyte 2009 i San Juan.

Francisco Checa Díaz,
är nu ansvarig igen
för 2009 års utbyte
med Friberga

FRIBERGASKOLAN FIRAR 10 ÅRS JUBILEUM I SPANIEN

ETT STORT TACK till:

         
Ann Sjöberg               Maria Ljungkvist                        Gunnar Oom

Rektorerna Ann Sjöberg och Maria Ljungqvist samt kommunalordföranden
i Danderyd, Gunnar Oom, tre vänner av skolutbytena i Fribergaskolan. ribergaskolan vill härmed tacka alla som har bidragit till att, under ett helt decennium, utveckla vår internationalisering. Utbytet mellan Spanien och Fribergaskolan har utvecklat sig till ett lärorikt och mycket uppskattat program som berikar våra elever kulturellt, socialt och inte minst språkligt.

Vi vill främst tacka våra tidigare rektorer Ann Sjöberg och María Ljungkvist.
Rektor Ann Sjöberg, för hennes hängivna stöd till utbytesprojektet som startade 1998 och Rektor Maria Ljungkvist för hennes stöd till att vidareutveckla utbytet under sin rektorstid på Fribergaskolan.

Vi vill också framföra vårt varma tack till våra politiker i kommunen som varje år tar emot våra spanska gäster på Slottet på Djursholm. Ett speciellt tack går till vår ordförande i kommunalrådet Gunnar Oom.

En tidigare spansk
utbyteselev, Carlos
spelade piano.

Nina "konstnären"
Geuken

Rebecca med
sin konstnärlighet

Anna-Carin Hacksell,
vår solstråle.

Hanna, Annika,
Viktor och Helena
klättrar gärna
i parken.

Vår vackra Lucia
i El Campello,
Anna Silvander.

Vår talare,
Amalia Koch,
arbetar koncentrerat
med sin arbetsuppgift.

På hjärtat står "te quiero,
contigo hasta el cielo".
Som betyder
"Jag älskar dej;
med dej till himlen"

El Campellos
"Enrique Iglesias",
Dani, med en
fantastisk sångröst.

Flamenco.

Elevröster:

"Värdfamiljen var otroligt snälla mot mig. Omtänksamma, trevliga och vänskapliga. Mina värdföräldrar var också väldigt generösa och tog hand om mig som om jag var deras eget barn. Snälla och omtänksamma var också mina svenska lärare som fixade verkligen en UNDERBAR resa som jag aldrig kommer glömma. Resan var en upplevelse för livet! Man lär känna så många trevliga och generösa människor och jag har lärt mig mycket spanska" (Julia Knave, 9D1)

"Min familj var mycket trevlig. Mamman var mycket snäll och gullig. Systern var pratglad och rolig. Min spanjorska Betlem, var trevligare än vag jag hade tänkt mig. Kändes som att jag kastades in i en typisk spansk familj, som hade god stämning med mycket prat och skratt. Maten var otroligt god coh mycket små ratter. Jag bara älskar tortillan och skinkorna. När vi sjöng i "Casa de la Cultura" var fantastiskt! Det var den absolut bästa resan jag har gjort." (Louise Bjerskesjö 9D2)

"Självklart rekommenderar jag resan. Man får en massa nya vänner och man lär sig verkligen hur det skulle vara att leva som en spanjor. Ett stort plus är ju att man lär sig att förstå och prata spanska." (Anonym utvärdering)

"Värdfamiljen var helt fantastisk. De var mycket generösa och snälla och de var intresserade av att veta saker om mig, min familj, Sverige m.m. De gjorde sitt bästa för att jag skulle trivas och det gjorde jag verkligen. Angående mina svenska lärare kände jag att jag var trygg för att jag alltid kunde ringa om det var något; de var snälla samtidigt som de var seriösa och lite stränga. Vi hade kul." (Amalia Koch 9D1)

"Min spanjors föräldrar var skilda så jag bodde hos mamman men var hos pappan under dagen. Min spanjors mamma var helt underbar! Han var så snäll, söt och omtänksam. Hon log alltid mot mej och på sista söndagen väckte hom mej men en puss på pannan! Hon pratade bara spanska men man förstod. Resan var det roligaste jag gjort i hela mitt liv, det var helt fantastiskt. Allt var så roligt och alla var så snälla. Ville absolut inte åka hem och jag ska tillbaka i sommar. Helt underbar upplevelse som jag aldrig skulle ge bort! (Sofia Henriksson 9D3)

"Värdfamiljen var jätte trevliga! En sak som de sa var "mi casa es tu casa" och så kändes det! Med resan har jag lärt mig om deras miljö och jag träffade nya kompisar! svårt att förklara den känslan." (Anonym utvärdering)

"Jag bodde i en jättebra värdefamilj. De var roliga och snälla och sa hela tiden att det var mitt hus så att jag skulle känna mig hemma och det gjorde jag verkligen. Jag fick jättemycket god mat, mycket ris med olika smaker och maträtter i. Dom proppade i mig massor med mat. Våra svenska lärare var underbara och roliga. Resan var en livsupplevelse jag aldrig glömmer. Man lär sig mycket språk och att ta för sig och våga ge lite här i livet. Allt var underbart, det går inte att säga vad som var bäst." (Nina Geuken9 D)

"Min värdfamilj var mycket snäll och vänlig och anpassade sig väl efter mina behov. De var mycket generösa och ville att jag skulle ha det så bra som möjligt. Man kände sig väldigt hemma. Resan var mycket lärorik och kul och jag fick i alla fall ut mer av den här resan än om jag skulle åka 10 gånger och bo på hotell. Jag fick många nya kompisar." (Rebecca Axelsson 9D)

"Familjen var mycket snäll och roliga. De bjöd på allting, typ äta på restaurang. Våra lärare från Sverige var bra och lät oss ha kul, också inte bara allt så seriöst. Jag har lärt mig jätte mycket och har hur kul som helst." (Anonym utvärdering)

"Jag bodde hos Celina, min spanjorska, och jag älskade att vara där, man kände sig hemma. När jag kom var mamman hur glad som helst och när jag kom hem möttes jag av en glad hund. Värdfamiljen var väldigt snäll och de gjorde mer än sitt bästa. Maten var så god att man kunde svimma. Mina svenska lärare var väldigt snälla och vi var som en stor fet familj. De var roliga, men också, ibland, när det gällde var de seriösa. Jag VERKLIGEN rekommenderar resan! om du inte åker mister du en stor sak i livet; du kommer aldrig glömma detta, det är som en dröm man aldrig vaknar upp ur. Alla var så snälla och generösa och alla svenskar och spanjorer/skor, hade hur kul som helst. Jag hittade också kärleken och den glömmer jag aldrig. I love Spain!" (Fanny Flickt 9D1)

"Redan från första dagen behandlade de mig som sitt eget barn och såg alltid till att allt var bra med mig. Maten var god! Man fick alltid jättemycket mat och man kände sig ju tvingad att äta upp annars kände man sig otrevlig... Men eftersom den var god, så var detta inget problem. Hela resan var verkligen en upplevelse för livet och något man aldrig kommer glömma! Det blev bara roligare och roligare hela tiden! Det bästa var när vi var på stranden på kvällarna!" (Ellen Ekberg, 9D)

"Våra lärare var jätte jätte snälla. De tog hand om oss när de behövde och lämnade oss ifred annars, vilket var väldigt skönt. Vi kände att vi kunde lita på dem." (Anonym utvärdering)

"Värdfamiljen var supertrevliga och gulliga. De verkligen gjorde allt för att man skulle trivas. Mamman i familjen frågade bl.a. om man ville ha något tvättat och det tyder på att hon vill behandla en som en i familjen. Familjen pratade med mig och såg till så att jag hade det bekvämt och bra hela tiden." (Anonym utvärdering)

"Min spanska familj var alltid supersnäll. De lagade jättegod mat och såg alltid till att man var mätt och belåten. De frågade alltid om man hade någon smutstvätt och ville alltid det bästa. Allt mat jag åt var supergod. Det var kul att få prova på så många nya maträtter speciellt om man gillar mat. Jag tycker att Fribergaskolan borde ha en lika rolig skolgård som i El Campello där alla elever kan umgås och spela sporter. Jag tycker att de var kul att alla hade rast samtidigt och att det var en klocka som ringde när lektioner slutade eller började. Våra svenska lärare, tog mycket väl hand om oss och har arbetat mycket hårt för att få resan just som eleverna velat. De gjorde den här tiden helt otrolig. Den har resan är nog det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det är en så fantastisk upplevelse. man lär sig mycket mer än vad man egentligen tror. Språket förbättras oerhört mycket och man vågar prata mycket mer spanska. Sedan allt man lärt sig om deras kultur och dagar och allmänt hur deras liv ser ut, det är något man sent kommer glömma. Det bästa var att få uppleva kulturen och att få träffa och bli vänner med alla spanjorer. Jag kommer aldrig att glömma den här resan och alla vänner man fått. Jag hoppas på att kunna åka tillbaka i sommar med min familj och visa dem allt jag upplevt i detalj så jag får allt inpräntat i huvudet för den här tiden vill jag verkligen inte glömma!" (Frida Ekdahl 9D)

"Värdfamiljen var jättesnäll! Jag var inte så mycket med familjen, men jag vet inte hur många gånger jag fick höra "Mitt hus är ditt hus". Maten var jättegod men lite annorlunda. Spanjorerna äter hur mycket som helst! Jag har nog aldrig varit så mätt! Våra svenska lärare var också jättesnälla! De tog han om oss som om vi var deras barn och ringde och kom hem till oss om man var sjuk! Resan var absolut bland det bästa jag någonsin gjort! jag tror aldrig jag har gråtit så mycket som när vi skulle åka hem! Jag fick inte bara spanska, utan även svenska vänner! Språket fick en helt annan betydelse medan jag var där!" (Anna Silvander 9C3)

"Värdfamiljen var jätte, jättesnälla och generösa. De var verkligen inbjudande och tog hand om mig. Föräldrarna kunde ingen engelska alls så ibland var det svårt att kommunicera men det gjorde bara att jag lärde mig mer spanska. De var väldigt generösa och gav mig presenter som jag skulle ge till mina föräldrar. Jag kommer verkligen sakna mina värdföräldrar." (Anonym utvärdering)

"Jag var hos Sandra och hennes mamma. De bodde i en lägenhet som var rätt så liten, men jag fick ett eget rum. Familjen var väldigt snälla och jag kom väldigt nära dem. Jag och Sandra blev väldigt bra kompisar. Språket påverkade inte hur vi lärde känna varandra. De kunde ingen engelska, så jag pratade spanska hela dagarna. Jag har lärt mig SÅ mycket spanska. Mina svenska lärare hjälpte till mycket, de berättade allt som vi behövde veta. Det var skönt att ha dem där! Resan rekommenderar jag starkt. Man lär sig mycket spanska, man lär sig om deras kultur, lär känna nya kompisar, blir mer självständig och man har otroligt roligt. Resan var det roligaste jag har gjort, pga. av alla nya svenska och spanska kompisar man har fått och pga. all spanska jag har lärt mig." (Emelie Brämmning, 9D3)

"Värdfamiljen var jättebra. Spanjorerna är otroligt gästvänliga och jag blev mottagen men vänlighet, nyfikenhet och generositet. Mamman frågade mig hela tiden hur jag mådde, om jag var hungrig, trött eller behövde något. Min spanjor hade en söt (men blyg) lillebror som ja kunde hjälpa med engelskläxan. Pappan var i början lite läskig, men jag upptäckte snart att han var jättesnäll. De svenska lärarna var bra och fanns där när det behövdes. Det uppstod ingen riktig krissituation då vi behövde ringa lärarna, allt var lugnt. Resan var hur kul som helst, jag rekommenderar den verkligen. Man fick nya vänner, både spanska och svenska. När man reser bort i tio dagar och hos främmande människor växer man också mycket som person, man lär sig ansvar och att ta hand om sig själv. Resan är ett minne för livet!" (Rebecka Bülow 9C)

"Resan var jätterolig. Man kommer förmodligen aldrig göra något liknande i sitt liv. Det var bra att man bodde i en värdfamilj för då fick man verkligen se deras kultur och testa på att leva som de gör. Om jag fick skulle jag åka tillbaka imorgon." (Anonym utvärdering)

"Värdfamiljen behandlade en som en kung. Alla var nöjda och resan har givit oss en unik och fantastisk erfarenhet." (Andreas Landin 9C)

"Längtar verkligen tillbaka till alla, är så glad över att jag var med på den här resan, hade ångrat mig så mycket om jag inte följt med. Kommer sent glömma detta, möjligen när jag blir senil om ens då...(om jag blir det, det vill säga)" (Frida Ekdahl 9D3)

"Jag bodde hos en jättegullig familj, och min spanjorska hette Bárbara. Jag har aldrig träffat så givmilda människor som den här familjen var. De gav mig tusen presenter och tog verkligen hand om mig. Jag har pratat spanska i tio dagar och jag har verkligen kommit in i det nu. Pappan sa att han nu hade en till dotter och var så lycklig. Precis som min spanjorska som sa att jag var hennes syster. Hela resan har varit så otroligt känslomässig. Jag har verkligen kommit nära nya människor, både spanjorer och svenskar och familjens pappa var som en stor teddybjörn som stod och lagade mat hela dagen och mamman blev som min egen mamma. Angående maten, har jag fått smaka på massor av nya saker: bläckfisk, sniglar och musslor. Jag har ätit extremt mycket mat under denna tid och jag undrar hur mycket socker jag har konsumerat. Alla mina svenska lärare har informerat oss om allt väldigt bra och har hjälpt oss när vi haft något problem med någon spanjor eller så. Det kändes bra att man hade någon att komma till att fråga om tips eller liknande. Resan är en av de bästa sakerna jag gjort! Man växer så otroligt mycket som person att åka iväg själ till ett främmande land och familj. . Det bästa var alla nya människor jag fick träffa och prata med! Det älskar jag! (Astrid Littorin 9D2)

Värdfamiljen är nog det jag kommer att sakna mest. Kärleken till dem kan liknas med kärleken för min egen familj. Man var verkligen en familjemedlem från första sekunden, deras generösa och varma omhändertagande var oändlig. En familj i Spanien kommer alltid att finnas där för mig. Resan har gjort att jag har växt mentalt man måste ta ansvar och verkligen försäkra prata vilket har gjort att mitt spanska tal har förbättras avsevärt. Maten var helt fantastisk, variationen, sättet att laga den och gemenskapen vid matbordet. Om man läser spanska ska man inte tveka. (Isabel Mattisson 9C1)

Utbyte med "IES ENRIC VALOR", El Campello

Av: Frida Ekdahl 9D3
27/2-2009

Att ett flygbolag, i slutet av november, hade gått i konkurs och varit nära på att sabba hela utbytesresan för de ca 50 elever som nu, den 6:e februari, stod på Alicante flygplats var helt och hållet bortglömt. Det som nu snurrade runt i hjärnan, i osammanhängande meningar var ett antal spanska fraser. Det kommande, som man så länge längtat efter men samtidigt fruktade lite, var att få träffa sin spanjor/spanjorska med familj och vem visste hur stor familjen kunde vara… Ju fler efternamn, desto större familj? Eller?

Efter bara några dagar märkte alla hur det gick bättre att kommunicera. Både för att man inte längre var nervös och man hade börjat lära känna alla spanjorer lite bättre. Alla märkte också att familjen inte var så farlig, tvärtom var de alltid otroligt gästvänliga och såg till att man alltid hade allting, att kläderna var rena och alltid var proppmätt. En del var dock lite nervösa över frukosten de fick, ett kex, hur skulle man kunna klara sig på det till klockan tre då man åt lunch? Men de flesta fick med sig en smörgås som man åt vid ca.11 och det klagade ingen över, istället tänkte många att man skulle sakna sin smörgås när vi var tillbaka i Sverige. Senare på kvällen, långt senare på kvällen ungefär vid 22 åt man middag och ganska snart efter det gick man och lade sig.

Att spanjorer var intresserade av fotboll visste vi sedan tidigare men att det kunde vara så intressant att titta på ett par svenska elever spela en vänskapsmatch mot spanska elever på rasten, det hade aldrig någon trott. Halva skolan stod och tittade på matchen och de flesta hejade på svenskarna. Något många också reagerade på var att skolan var instängslad. Eleverna sa att det var för att de annars skulle gå hem men lärarna sa även att det var för att skydda eleverna.
Förutom att se hur de spanska elevernas skola var, besökte vi bland annat Valencia, Santa Barbara ett slott i Alicante och sevärdheter i El Campello som Villa Marco. Där tyckte Dario att det var så kul att man hade sett ett spöke så att han försökte lura eleverna med att spöktanten tittade ut genom ett fönster, detta skedde fler än en gång…

Trots att det var vinter enligt spanjorerna var det några svenskar som badade. Hur kan man kalla 20 grader varmt vinter? Vattnet var dock ca.15 grader men ungefär som en svensk försommar. Däremot när det regnade, vilket vi som tur var bara råkade ut för en dag, så kryllade det av människor i svarta våtdräkter i vattnet som tog chansen att surfa. Nu trots att det var vinter vågade sig även spanjorer ut i vattnet.
Fler klimatskillnader är palmerna som man ser vart man än tittar. Palmer trodde man ju bara fanns på paradisöar?

När det helt plötsligt gått drygt 10 dagar och alla nu stod på flygplatsen igen var det många tårar som fälldes, dock de flesta av svenskarna. Alla visste ju att man skulle ses om ca två månader igen men många tyckte det var sorgligt ändå. Stor vänskap hade bildats både mellan familjen och ens ubyteskamrater, så allt var det tillåtet att gråta. Familjen var inte längre bara en familj utan de var ”Sin Familj”.

Spanienutbytet är en så stor upplevelse, man upptäcker så många nya saker. Ett nytt klimat, ett annorlunda sätt att äta, att gå i skolan, att leva på och mycket mer. Det främsta är att man får nya vänner, men det kommer med så många privilegier, man tränar på det spanska språket, att bo utan sin svenska familj, att lämna det lite mer säkra för att utforska en annan del av världen.
Många har sagt att detta är något av det bästa de gjort och upplevt i deras liv. Så får du chansen, ta den verkligen. Både för att det är en så lärorik resa, man utvecklas på så många olika sätt OCH att man helt enkelt INTE vill missa den.

Lourdes, vacker politisk
ledamot i Barn-och
Ungdomsnämnden
i El Campello

Cicilia ger goda råd

Darío, vår
"Julio Iglesias"
älskar att stå
på scenen!

Niklas på upptäcksfärd.
"Grafitti" i Alicante.

Olivia med sin
fingertoppskänsla

Stjärngossarna Nicklas,
André och Andreas höjer
stämningen till himlen

Francisco Checa,
lärare i grekiska och
latin håller lektion.
Våra elever fick lära sig
att upptäcka likheter
mellan den grekiska
och nordiska mytologin.
En strålande lektion
och ett tydligt exempel
på hur berikande dessa
utbyten är för
samtliga elever.

Rektor Ramón Planelles
och Darío O'Donnell.
Grundare till utbytet
och goda vänner!

Abel, idrottslärare
och skulptör i San Juan.

Nervösa, förväntansfulla och oerhört upprymda är tre ord som beskrev våra känslor den där eftermiddagen som vi samlades på Arlanda flygplats (6 februari 2009). Resan till Spanien skulle egentligen ägt rum i november 2008, men flygbolaget gick i konkurs precis innan avresan. All oro som vi då hade känt för att resan inte skulle bli av var därför nu helt bortblåst och ersatt med lycka och engagemang från alla elevers sida!

Helt plötsligt var man inte i Sverige längre, man satt i en främmande bil med främmande människor och var på väg till ett främmande hem. Nu sattes ens spanska kunskaper på prov, det var inte lätt att förstå och ännu svårare att prata själv. Men samtidigt kände man sig välkommen och trygg redan från första början man mötte sin familj. Och svårigheterna att kommunicera släppte snabbt, för varje dag som gick blev det mindre och mindre teckenspråk och mer och mer spanska. Svenskens bästa vän under resan var ordboken som alltid fanns nära till hands!
Självklart tillbringade vi inte hela dagarna hemma hos våra spanjorer, tillsammans gjorde vi många utflykter till Alicante, Santa Cruz, chokladfabriken Valor, den gamla fästningen Santa Barbara och sist men absolut inte minst playan. Genom museum och gamla kyrkor fick vi lära oss en hel del om den fascinerande historian Alicante vilade på och tack vare den starka vårsolen fick vi också lära oss hur hårt den kan bränna…

På eftermiddagarna följde man sin spanjor hem och fick en rejäl spansk lunch vid 15-tiden. Den spanska maten var en riktig upplevelse bara den, det bjöds på alla möjliga spanska rätter, från kanin och friterade hela fiskar till spännande grytor och underbart läckra paellas! Det var alltså många nya mattraditioner man fick pröva på, och ett tips till dig som ska till Spanien är att smaka på allt!

Efter lunchen och en liten vila i hemmet brukade flera svenskar och spanjorer träffas på egen hand och hitta på allt möjligt från bowling till shopping. Svenskarna kom ofta rullandes till mötesplatsen efter de enorma luncherna och var då glada över att få lätta på hjärnan och prata lite svenska igen. Men självklart är det mycket mer givande och roligare att prata med spanjorerna och umgås tillsammans i ett enda gäng. Vi snackade mycket och lärde dem små svenska fraser och de lärde oss tungvrickare och spanska sånger. När vi skulle gå någonstans brukade spanjorerna ofta ropa ”vamos!” (vi går), och vid något tillfälle frågade en spanjor en svensk om hur man sa det på svenska. Snabbt och inte speciellt eftertänksamt svarade svensken att vi säger ”chopchop!”. Det här blev ett av många interna skämt på resan och vi kunde inte låta bli att fnissa lite när en spanjor stolt ropade chopchop!

Middagen serverades när man kom hem vid 22-tiden, ofta var det en lätt måltid som en pizzaslice eller lite sallad och bröd, mer behövdes inte eftersom att man fortfarande var ganska mätt från lunchen. Därefter kröp man till korgs och inväntade en ny dag full av nya upplevelser.

Lika plötsligt som man satt i den där främmande bilen med främmande människor på väg till ett främmande hem satt man nu i en buss med rötgråtna svenskar på väg till flygplatsen. Bakom sig hade man lämnat ett tryggt hem, massvis av nya vänner och underbara minnen som alltid skulle finnas i ens hjärta och som man alltid skulle minnas med glädje!

Hoppas kommande nior får uppleva dessa kulturskillnader, dessa vänliga spanjorer och alla dessa fantastiska minnen, spanienresan med Fribergaskolan är något man aldrig glömmer!

Ebba håller ett
strålande tal,
efter hårdträning
i veckor med Dario

Av: Darío O'Donnell
31/1-09

Ansiosos y curiosos; ansiosos y curiosos; ansiosos y curiosos...

Así es amigos, con ansias, con curiosidad y también con temores nos subimos, como anteriormente lo hicieron otros nueve grupos suecos de Danderyd, al avión que nos trasladó desde el frío Estocolmo, a la cálida ciudad de Alicante.

Los años han pasado, pero el intercambio continúa. Muchos de los que empezaron esto, hace ya diez años, han ya formado familia y son ya padres con muchas responsabilidades.

Pero el intercambio continúa.
Por qué es que venimos? Por qué grupos de jóvenes españoles y suecos, año tras año, se empeñan en la incierta aventura de convivir con desconocidos?
Por qué seguimos haciéndolo?. Por qué vais vosotros a Estocolmo? Por qué seguís yendo con constancia y entusiasmo a un clima mucho menos benigno que el vuestro?...

Por qué vuestros y nuestros profesores se empeñan en un trabajo no remunerado para hacer estos encuentros posibles?

Las respuestas, som muchas. Algunos hablan de las ventajas idiomáticas para suecos y españoles de la práctica del inglés y del castellano. Otros refieren en cambio al acercamiento cultural entre jóvenes del norte y el sur de Europa.
Algunos dicen que es una manera valiosa y no demasiado costosa, de conocer otras geografías; de lo atractivo que resulta viajar a un paraíso veraniego como Alicante o a un exótico Estocolmo.

Hay también quienes dicen que estos viajes nos salvan temporariamente de algunas pruebas que inexorablemente al final deberemos hacer.

Es probable demostrar la validez de todos estos argumentos. Seguramente todos tienen un poco de razón.

Pero lo realmente valioso de todos estos intercambios, es que, a través de las práticas idiomáticas, del acercamiento de las culturas, de las visitas a geografías relativamente lejanas a precios accesibles e incluso de las pruebas postergadas, grupos de jóvenes del norte y del sur de Europa, han aprendido a conocerse, a respetarse, a entenderse, a reir, a llorar y a compartir lo mas valioso que tenemos que son nuestras familias. Hemos, en definitiva, aprendido a querernos.

En ese descubrimiento mutuo, en ese cariño que nace, está el valor fundamental de estos intercambios; y es por eso que deben continuar, porque ayudan a formar a nuestros jóvenes, a abrirles sus ojos, a entrenarlos en la tolerancia, la diversión, a controlar impulsos y a practicar la reflexión.

Por eso deben continuar, porque como seguramente ya lo expresáramos en otros intercambios, estas prácticas, son nuestro pequeño aporte a la paz del mundo del futuro, cuando estos jóvenes, ya adultos, guarden en lo mas profundo de sus corazones, los recuerdos cargados de cariño que estos encuentros siempre generan.

Amigos españoles, prometemos retribuíros en Estocolmo, todas las atenciones con las que nos habéis colmado. Será una intentona difícil, pero prometemos intentarlo.

Queridos amigos españoles, queridas autoridades, queridos padres, queridos profesores, queridos compañeros, muchas, muchas, muchísimas gracias. ¡Nos vemos en Estocolmo!

 
Vår Mille blev mycket uppskattad i Spanien. Detta kan vi se på den T-shirt som Mille fick
av alla söta spanjorskor. Texten lyder "Svensk blond, Spanien älskar dig, stanna hos oss".
Våra svenska flickor ville naturligtvis inte vara sämre, de tänker beställa en ny
T-shirt till Mille med texten: "Mille, Spanien älskar dig, stanna i Spanien".

Bara de tappraste badar när det bara är 14 grader i vattnet!

Spanjorerna tittar chockade och undrande:
"Vad är det är för galningar som badar i februari?"
Galna eller coola?!